Eklund

I svenskans nätupplaga rapporteras det nu friskt från rättegången mot Eklund. Det ena häpnadsväckande utdraget från polisutredningen efter det andra. Silbersky lirar slirigt och taktiskt som vanligt i en aldrig försvagad uppfattning att brottslingar är olycksaliga offer. Och det är ju kanske sant i vissa fall. I fallet Eklund är jag skeptisk. Som en annan bloggförfattare skrev ungefär: en infantil lustmaximerad byfåne genomsyrad av ondska. Ja, så kan det nog se ut också. Eklund behöver inte ha haft en taskig barndom och allt det där, utan mer en barndom som de flesta andra. Kanske lite utanför, lite udda men inte utsatt för några allvarliga tacklingar. Han är kanske helt enkelt rätt dum i huvudet kombinerat med en skruvad sexualdrift. Et voila - ett monster är fött fullkomligt inkapabel att analysera någonting i sitt liv. Den tidigare löst citerade bloggförfattaren skrev också att ett självmord på ett tidigare stadium i livet av herr Eklund skulle ha gett honom ett visst mått av mänsklighet och visat på självinsikt. Men icke så. Eklund är och förblir en outvecklad och ryggradslös idiot. Vi får bara hoppas att han inte hamnar på rättspsyk. Ondskefulla byfånar hör inte hemma där. Dom bör interneras på livstid.