Eklund

I svenskans nätupplaga rapporteras det nu friskt från rättegången mot Eklund. Det ena häpnadsväckande utdraget från polisutredningen efter det andra. Silbersky lirar slirigt och taktiskt som vanligt i en aldrig försvagad uppfattning att brottslingar är olycksaliga offer. Och det är ju kanske sant i vissa fall. I fallet Eklund är jag skeptisk. Som en annan bloggförfattare skrev ungefär: en infantil lustmaximerad byfåne genomsyrad av ondska. Ja, så kan det nog se ut också. Eklund behöver inte ha haft en taskig barndom och allt det där, utan mer en barndom som de flesta andra. Kanske lite utanför, lite udda men inte utsatt för några allvarliga tacklingar. Han är kanske helt enkelt rätt dum i huvudet kombinerat med en skruvad sexualdrift. Et voila - ett monster är fött fullkomligt inkapabel att analysera någonting i sitt liv. Den tidigare löst citerade bloggförfattaren skrev också att ett självmord på ett tidigare stadium i livet av herr Eklund skulle ha gett honom ett visst mått av mänsklighet och visat på självinsikt. Men icke så. Eklund är och förblir en outvecklad och ryggradslös idiot. Vi får bara hoppas att han inte hamnar på rättspsyk. Ondskefulla byfånar hör inte hemma där. Dom bör interneras på livstid.

Blekinge

I SvD idag kan man läsa om en 50-årig man som skjutit ihjäl en 15-årig mopedist som ett resultat av mångåriga trakasserier. I en av bloggarna läste jag ett inlägg som frågar sig varför en ensamarmé hyllas så unisont i bloggosfären apropå denna händelse. Jag svarade således med ett inlägg på bloggskribentens sida: Bloggskribenten undrar varför en ensamarmé hyllas. Det må stå för de som lite väl hetsigt hejar på 50-åringen och jag kan tycka att vissa kommentarer är lite väl blodtörstiga. Däremot kan jag på något sätt förstå mannen som sköt mot mopedgänget. Bloggskribenten vill mena på att mannen sköt för att döda och med siktet väl inställt grundligt genomförde sitt dåd. Jag tror det är en korkad slutsats. Han drog på allt vad bössan höll för utan tanke över huvud taget på konsekvenserna. Därför att han fick nog. Hans sinne gick på lunch och reptilen tog över. Jag tänkte direkt på filmen “Falling Down” när jag läste om händelsen. Vad tar man till när frustrationen övergår i blint raseri och vanmakt när bössan finns inom räckhåll? I det här fallet högg han bössan. I en tillräckligt bottenlös och vanmäktig situation skulle jag nog gjort något liknande. Det är lite förmätet och unket intellektualiserande av bloggskribenten att sitta och göra moraliska jämförelser med avrättningar av lokförare som kör tågen förbi huset etc. Det här specifika fallet handlade om ett trakasserande ungdomsgäng. I vilket en är död. Och det är djupt tragiskt. Det finns ingen anledning att moralisera över om det är rätt eller fel eller göra stupida jämförelser i tabellform. Det finns bara lidande i denna historia.

Regnig söndag

I bladet kan man läsa om en undersökning gjord av något som heter Pew Research Center där globala attityder undersökts i en rad olika länder, däribland Sverige. 1000 svenskar har fått svara på frågor om hot mot världens säkerhet, förtroende för stormakter, synen på konflikten i Mellanöstern etc. Artikelförfattaren gör också en kul koppling till Fredrik Lindströms programserie Världens modernaste land som tar upp Sveriges kulturella kuriosa som t.ex att vi gärnar berättar för de övriga vid köksbordet om varför vi ska gå på toaletten, eller att vi går i strumporna inomhus och även listar alla namnen på de boende i hemmet på ytterdörren inklusive alla husdjur. Undersökningen av PRC visar också på en intressant företeelse att vi svenskar betraktar begreppet "osvenskt" som positivt värdeladdat. Det får mig osökt att tänka på ett par citat av Mona Sahlin, numera ledare för Sveriges största parti;
"Jag hatar allt genuint typiskt svenskt." Eller ännu bättre (värre!); "Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." Att svenskar ända upp i de högsta maktsfärerna hyllar det osvenska kan ju (också enligt artikelförfattaren) bero på en rädsla att behöva fejsa sina egna tillkortakommanden och tro att det är något fel på oss själva. I ett töntifierande (precis som Mona gör) av den egna traditionen och kulturen behöver ju ingen ta någon ställning utan vi kan flyta fritt över kulturgränser och känna släktskap med vad som passar för tiden. Det är kanske därför som svenskar generellt anses vara formbara och medgörliga i bl.a politiska ställningstaganden. Inga stora protester här inte! Det finns ju ingen tydlig plattform och kärna i befolkningen. Detta tror jag är en utmärkt grund för främlingsfientlighet och misstänksamhet. När man inte själv vet vem man är eller var man står blir man ju följdaktligen osäker och i förlängningen självklart rädd. I Monas (som exempel) världsbild är det flykten från det svenska som är vägen till samförstånd och gemenskap över kulturgränser. Men om man inte vet var man har varit hur ska man då veta vart man är på väg?

Den här var otrolig

I SvD idag står bl.a att läsa följande av en medarbetare vid namn Karin Ström på nöjesredaktionen:

"Det finns ingenting som droger producerar i ens kropp som inte kan tillverkas utan dess hjälp. Kan man inte försöka hitta det istället? Är ens liv så urbota tråkigt? Jag älskar att gå ut, jag älskar att trängas och kramas och låta den fantastiska musiken rassla till i ådrorna, jag älskar att uppfyllas av den underbara gemenskap jag känner med alla oförbätterliga dygnsrytmstrotsare jag ser på stamställena kväll efter kväll. Att gå ut för mig är en konstart, där det resulterade konstverket är den där sprakande uppfordrande euforiska känslan i kroppen."

Visst är det roligt! Speciellt det där med att gå ut på krogen som för Karin kan vara en konstart. Jag höll på att garva ihjäl mig. Hon skulle utvecklat det lite och skrivit att hon seriöst utforskar gränslandet mellan snacks, drinkar, drängfylla och arkitektur. Då hade det blivit en riktig 100-poängare! Tack SvD för ett gott skratt. Jag utgår ifrån att Karin varit seriös när hon skrev artikeln men jag börjar undra. Hon måste väl skämta... eller? I övrigt undrar man lite oroat över den journalistiska statusen på SvD. Heja Karin, kör hårt!

Parkfeber?

Lägesrapport Skånegatan. Ingen påse synes än och stjärnorna på himmelen e borta. För kallt även för Rockers att parkera baken i Vitan och dessutom regnar det fortfarande. Inget skrål och skrammel i bukter och finter - ingen i sanning glad seans här inte! Vi kringboende njuter av tystnaden och det strilande regnet. Tids nog är gräshopporna här. Och Hasse och Lasse också med alla sina frimärken från Togo.

Start me up!

Nu regnar det och här ska målas akvarell, eller kanske fippla med nån sorts grafik? Akrylburkarna ser ju goda ut... Inte vet jag, men jag kastar mig ut i färgdeltat så får vi se vad dagens meny består av.